Ett osignerat leende, återupplivade lustar och ogjorda synder. En fråga med många svar. Värdegrunder som skakar och ett bollplank i Turkiet, leker balansgång men är snurrig snart faller jag.

En Järpe smyger i blåbärsriset och påminner om sin misslyckade kamouflering med sin prassliga närvaro. Vi tittar på varandra, tystnaden når oss båda medans vackert kvitter lever ovanför oss i trädkronorna.
Blev dagar just månader? Nej ännu kallt och ännu vår.
Vi går åt varsitt håll ännu tysta. Järpens prasslande skutt avlägsnas bakom mig.

Tiden står stilla, jag stampar, tiden går för fort. Livet blåser förbi. Barndomen förvandlades till vuxet och komplicerat.
Var hamnar jag härnäst? Hamnar jag ensam?

Kommentera

Publiceras ej