Går efter gatan där prostituerade av brasiliansk härkomst befinner sig. De frågar på knackig engelska hur jag mår, något som tar minnen tillbaka till Asienresan där alltför många av dessa vidriga förfrågningar dyker upp. Fortsätter vidare; förbi polisbussen och in mot kollektivtrafikens centra. Allt förgäves då orken att vänta inte finns i mig. Promenaden hemåt kan börja. De frustrerande tjejerna som står och skriker på ett par tre killar att de kommer ringa polisen. Mellan dessa personer ligger en medvetslös man på denna kalla marken. Hemskt tragiskt, lägger mig inte i med vetskapen om polisens närhet ett stenkast bort. Raska steg uppför bargator; fulla, odrägliga människor stapplar runt och väsnas. Ju längre jag går så försvinner sorlet av party och gälla röstar bakom mig. Allt ersätts av de patrullerande och ack så fullt upptagna taxibilarna. På mörkrets stig är det bara jag och mannen som, tärd av livets alkoholvanor, cyklar runt i natten efter de efterfrågade pantaburkarna.
Kommentera