pierresundstrom.blogg.se

En pirrig känsla, nervositet och ovisshet. OSÄKERHET. Vad händer och vad gör man? ANTAGEN lyser inom en -varje dag, timme, minut och varannan sekund. Måste få vila. Ångesten, glädjen och förvirringen. 

Accpeterar. 

Att känna sig nervösast och ensammast i världen. Ingen kan känna som jag, nervös och liten, vem är jag? Väl på plats och faddrar överallt - nollning. 
Djupa andetag, varenda blodkärl pulserar vars vibrationer sprider sig i kroppen, hälsar på alla och försöker smälta in. Suck, tar min plats och visar min, personligen ovetandes om, karisma. Blir misstagen för att vara fadder och ett lugn sprider sig i kroppen. 

Insikt: alla känner som jag, ingen är ensam då vi alla vibrerar och känner oss mer vilsna än Hans och Greta. Men nått vi har och inte bör  underskatta är varandra, oavsett hur nervösa och blyga vi är så har vi vår styrka med varandra. Allas underbara skratt, personligheter och erfarenheter. Det är fascinerande att utveckla sig själv genom alla dess interaktioner. 

En nystart, en ny klass och en ny grund att bygga sin vardag på. Den stora chansen att få slappna av och vara sig själv, acceptans och kärlek till medmänniskor. Världsklass. 

Två veckors eufori och nu verklighet. Att försöka förstå det man inte kan förklara och att mer än allt vilja förändra utgången. 

Välkommern hem.
Välkommen tillbaka. 
Skolbänken på mitt vardagsrumsgolv.